Publicerad 2005-08-31

L100:an och Djurskyddsmyndigheten

Det är alldeles uppenbart att vi måste förändra reglerna i L 100:an. Om man studerar statistiken för byggnationer efter att vi kom med i EU (se bild på motstående sida) kan vi konstatera att det byggs alldeles för lite. Om vi beräknar att stallarna håller i 20 År så bör vi bör bygga 10 000 nya suggplatser per År för en suggstam på c:a 200 000 suggor i landet. Inget av de senaste 10 År har vi byggt tillräckligt för att bibehålla produktionen på en oförändrad nivå. Om vi inte fortsättningsvis bygger mer än vi gjorde 2004 så måste stallarna hålla i 125 År för en oförändrad produktion.

C:a 80 procent av dagens smågrisar produceras i stallar som är äldre än 9 År. Om ytterligare 5-10 År kommer mängder av stallar att vara utslitna och då kommer en kraftig minskning av produktionen om dessa inte ersätts med nya stallar. Livsmedelsjobben kommer som en ytterligare konsekvens att försvinna. Import av smågrisar rycker allt närmare men istället borde vi kunna producera våra smågrisar själva. Det är således självklart att hela Sverige skulle tjäna mycket på att få igång byggnation av smågrisproduktion.

Varför bygger inte grisuppfödaren idag? Självklart mycket beroende på att lönsamheten är för dålig. Men det finns uppfödare som har lönsamhet men som inte törs bygga därför att föreskrifterna fördyrar och den svenske grisuppfödaren vågar inte försätta sig i den positionen att ha mycket högre byggkostnader än sina konkurrenter i andra länder. Bara vetskapen att den danske producenten kan ha nästan 50 procent fler grisar på samma yta som den svenska innebär att alldeles för få svenska grisuppfödare vågar bygga.

Den tiden är förbi då vi fick lite betalt för 'extra vaganser' Utvecklingen har gått helt åt andra håll. Det är lågpris som gäller och att komma med argument som god djuromsorg eller exempelvis GMO-fri soja för att få lite mer betalt tycks fullständigt meningslöst. Nu kommer Djurskyddsmyndigheten med en uppmaning till näringen att se över de regler och föreskrifter som finns för djuruppfödningen, så nu får vi äntligen en ärlig chans att rätta till alla konstigheter i L 100:an. Experter och uppfödare samlas under samma tak för att komma fram till en gemensam ståndpunkt vad som måste förändras.

Sveriges Grisproducenter får en mycket central roll och vi skall göra vad vi kan för att samla näringen och försöka få till stånd nödvändiga förändringar. Sedan har slaktnäringen en stor uppgift gentemot myndigheten vad avser transporter, slakt och avlivning.

Vad är då det viktigaste som måste förändras? Helt uppenbart skall vi inte försämra djurskyddet utan istället förändra så vi får behålla eller förbättra djurskyddet. Det finns mängder av regler som bara fördyrar och försämrar utan att det blir någon effekt på djurskyddet. Lagstiftaren tror, att man skapar en god djuromsorg med îtumstocksreglerî medan vi uppfödare vet, att det är djurskötaren som skapar bra djuromsorg och inte detaljerade föreskrifter. Regler som uppenbart ger bättre produktion skall vi självklart behålla och regler som ger större mervärden på marknaden än kostnader i produktionen måste vi också acceptera. Nu behöver vi en debatt på alla plan om vad som behöver förändras. Vi måste också påverka politiker och myndigheter så förändringar kommer till stånd. Den 16 september skall förslagen till förändringar av föreskrifterna lämnas till djurskyddsmyndigheten.

Lars Hultström, Margareta Åberg-Andersson
Sveriges Grisproducenter