Publicerad 2005-04-27

Är vi konkurrenskraftiga?

Ett flertal större undersökningar har visat att vi har en stor kostnadsnackdel i primärproduktionen i jämförelse med våra konkurrentländer. Detta bekräftas av de undersökningar som både LRF och Jordbruksverket har presenterat under året. LRFs benchmarking visar 15 % högre kostnader i Sverige. 34% på byggnader, 16% på arbete, 15% på foder för grisproduktionen. Jordbruksverket kommer till ungefär samma slutsats. Vi kan träta länge om det är rätt siffror men flera undersökningar och även utländska studier ger samma bild. Om skillnaden bara är 2%, så är det också för mycket, för konkurrensen är knivskarp ute på marknaden.

Flera bevis visar att situationen är allvarlig. Antalet suggor minskar i Sverige. För första gången sedan 80-talet gick antalet suggor under 200 000 st. Statistiken för om- och nybyggnationer ger en skrämmande bild. Det byggs alldeles för få stallar som skall producera grisar i framtiden. Byggnationerna har minskat med 70% under 2003/2004 jämfört med tiden runt EU-inträdet. Slakten beräknas minska med 3% i år. Det innebär i så fall att vi tappat 650 000 grisar (16,7%) sen 1997. Nu ansöker slakterierna om att importera smågrisar från Norge. Det här är en viktig principfråga. Skall vi importera smågrisar eftersom vi inte är konkurrenskraftiga att producera dessa i Sverige? I framtiden kan det alltså bli så att vi importerar smågrisar för att hålla slakterier och livsmedelsindustri sysselsatt. Danmark har 2 miljoner smågrisar som exporteras. Skall vi importera dessa, föda upp och sedan sälja dessa med svensk kvalitetstämpel?

Är styckningen också på väg att flytta utomlands? Swedish Meats och SLP har testat. Utvärdering sker. Framtidsscenariot kan alltså bli att vi importerar smågrisar, föder upp dessa som slaktgrisar och slaktar i Sverige. Sedan skickar vi de slaktade grisarna till utlandet för att styckas. Till slut tas styckningsdetaljerna tillbaka till Sverige och säljs till svenska konsumenter med svensk flagga? Detta är inte helt okontroversiellt, men ett fullt möjligt framtidsscenario om inget görs för att komma till rätta med kostnadsnackdelarna i Sverige.

Jordbruksministern inbjöd näringen 6 april till ett seminarium om kostnadsläget. Bara det faktum att jordbruksministern inbjuder tyder på att en oro finns för näringen. Vi har pratat om detta i många år men först nu verkar det som om politiker och myndigheter vaknar. Det är 'fem i tolv' men bättre sent än aldrig.

Näringen har en viktigt uppgift att se till att de kostnader vi själva kan påverka minimeras. Men även politiker och myndigheter måste agera och fundera på åtgärder om näringen skall överleva och därmed behålla jobben inom livsmedelsindustrin. Sverige har egentligen utmärkta möjligheter att producera grisar. Lågt smittotryck, överskott på spannmål, högsta kvalitet på grisköttet mm. Om vi kunde rätta till de kostnadsnackdelar vi har, skulle det innebära fantastiska möjligheter för svensk grisproduktion. Det vore bra om näringen tillsammans med politiker och myndigheter sätter sig ner och upprättar en handlingsplan för den svenska grisproduktionen. Det är viktigt att vi nu kan enas om att vi måste gå från ord till handling.

Lars Hultström
Ordförande Sveriges Grisproducenter

Fotnot: Läs om de kostnadsjämförelser som LRF, SJV med flera har gjort i nummer 3-2005 av tidningen Svensk Gris med knorr.