Publicerad 2004-08-25

Det är något som inte stämmer

Man blir minst sagt lite förvånad när man följer debatten för svensk grisproduktion. Medan handeln hävdar att man inte får tag i tillräckligt med svensk råvara, får inte slakterierna upp avräkningspriset och de skyller då på för mycket svenskt griskött på svenska marknaden.
Slaktvolymen har trots mycket dålig lönsamhet ökat med cirka två procent första halvåret 2004.

Ica hävdar att man helst köper svensk råvara men eftersom det inte finns tillräckligt med svenskt griskött väljer man dansk råvara som komplement. Allt fler detaljister skriver på förpackningarna: Ursprungsland Sverige/Danmark. När man ringer och frågar, svarar detaljisten att det inte finns tillräckligt med svenskt griskött. En annan variant är hänvisning till företagets hemsida där man likaledes hävdar att man gärna köper svenskt men att det inte räcker till och att man måste komplettera med import.

Samtidigt hävdar slakterierna att man inte får upp avräkningspriset till förtvivlade bönder, beroende på att det finns för mycket svenskt griskött på marknaden och att man tvingas till förlustbringande export. Importen är c:a 20 procent av konsumtionen och exporten c:a 10 procent av produktionen. Skall det vara så fruktansvärt svårt att se till att svenskt griskött kanaliseras till svenska marknaden eller är det så att handeln säjer att man gärna köper allt svenskt griskött man kan få tag på, men handlar på ett helt annat sätt i verkligheten?
Slakterierna har alltid hävdat, att fler producerade grisar i Sverige ger lägre kostnader för slakterierna och därmed förbättrat konkurrensläge. Nu när produktionen ökat med nästan 5 procent första halvåret, borde detta synas på avräkningspriset i förhållande till utlandet, men icke. Vi får snällt finna oss i att ligga i botten på EU:s avräkningsliga. En ökning av den svenska produktionen medför uppenbarligen ett sämre avräkningspris.

Samtidigt konstaterar vi att en del av vår export, som dessutom är lönsam, går till de baltiska länderna och Ryssland. Det är naturligtvis bra med lönsam export men vem hade trott att vi skulle exportera vårt griskött med 'dyra' svenska mervärden till dessa länder? Nu gäller detta visserligen charkråvara men det ger ändå en tankeställare. Charktillverkare i Sverige väljer importerad råvara medan vi exporterar till Ryssland och de baltiska länderna till bättre priser än man får ut i Sverige.

Summan av alla dessa marknadssignaler ger en mycket suddig bild och det är alldeles uppenbart att någon far med osanning när det gäller marknaden för svenskt griskött. Hur skall vi producenter kunna svara upp till marknadens signaler när dessa är så märkliga?

Lars Hultström
ordförande
Sveriges Grisproducenter